Talvi-ilmasto, Itämeren jääolot ja rannikon geomorfologia avaimina Suomen esihistorian ymmärtämiseen

I artikeln betraktas det inflytande som klimatet, isförhållanden och geomorfologin haft på den förhistoriska kustbebyggelsen i Finland. Boplatserna och folkets livnäringar kan under stenåldern bättre förklaras då man tar i beaktande att enbart de grunda havsvikarna frös till is. Dit kom sälarna från avlägsna fjärdar för att föda sina kutar på isen, där de också var lätta byten. Från och med 2800 f.Kr. då klimatet blev kallare började Finska viken, Skärgårdshavet och Bottenhavet frysa till. I och med detta skedde också förändringar i vikarnas och människornas boplatser. För den yngre järnåldern är det mest sannolika scenariot att östersjöfinnar anlände söderifrån för att odla jord med ”moderna” järnålders redskap i de klimatiskt gynnsammaste regionerna i södra Finland. Där kunde de idka utbytesekonomi med det samespråkiga folket, som härstammade från stenåldersfolket och främst livnärde sig på fångsten.