Muisti ja tunteet – näkökulma pohjoissuomalaisiin kirkkohautaustapoihin

I artikeln behandlas känslor och minnen relaterade till förberedelser inför begravningen av bortgångna i norra Finland på 1600–1800-talen. Sinnesupplevelser såsom beröring av gravtextilier, den värme som rörelser medförde eller den dödas lukt har väckt känslor, som i sin tur skapat minnen. Begravningarna kan tolkas som att de döda lades att sova ända tills de skulle återuppväckas vid uppståndelsen. Såväl utgående från arkeologiska, skriftliga som etnografiska källor kan man se att liksvepningen, speciellt vad gäller barn, är förknippad med symbolik för oskuld och renhet. Minnet av den avlidne har bildats bland anhöriga och vänner, men handlingarna har styrts av kollektiva traditioner, vilket också skapat kollektiva minnen.