Arkeologiasta ja tietosuojasta

Digitalitet har på många vis blivit till en del av forskningsvardagen, där den påverkar forskningsmaterial och -metoder, publicering, finansiering och administration. Speciellt kravet på tillgänglighet lyfter fram materialhantering som en allt viktigare kärnfråga inom olika vetenskaper. Detta erbjuder intressanta och aktuella ämnen att begrunda också på den juridiska sidan. I denna artikel betraktar jag den arkeologiska forskningen ur ett informationsrättsligt perspektiv. I centrum står aspekter som berör personuppgifter och som lyts fram i och med den förnyade dataskyddsförordningen (EU:s dataskyddsförordning 679/2016/EU, det vill säga GDPR och dataskyddslagen 1050/2018). Inom arkeologin erbjuder särskilt genetisk information och de undersöktas samtycke belysande och mångsidigt material för juridiskt begrundande.